Svensk ordbok 2009, webbversion

reaktion [-∫o´n] substantiv ~en ~er re·akt·ion·en1(snabb) förändring av till­stånd som svar på retning komm.psykol.JFRcohyponymåterverkancohyponymutslag 4cohyponymrespons reaktionstiden allergisk reaktionsmärtan ut­trycker den skadade kroppens o­medelbara reaktion○särsk. i fråga om själslig förändring, som ofta ut­trycks i ord el. handlingpanikreaktionstressreaktionen normal reaktionen spontan reaktionen positiv reaktionen hysterisk reaktionhäftiga reaktionerblandade reaktionerväcka starka reaktionerhans o­medelbara reaktion på nyheten var djup tillfreds­ställelse○äv. om mer över­tänkt (avstånds­tagande) handling1890-talets national­romantik kan ses som en reaktion mot naturalismen(ngns) reaktion (mot/på ngt/att+V/SATS)sedan 1845till reagera 2kemisk process som inne­bär förändring (i fråga om samman­sättningen) av ett eller flera ämnen kem.kärnreaktionvid många kemiska reaktioner ut­vecklas värmesedan 17363strävan att åter­gå till tidigare rådande förhållanden som en mot­rörelse mot radikala strävanden, i politiska samman­hang nu­mera mindre brukl.pol.den politiska reaktionen efter Napoleonkrigen tog sig ut­tryck i Heliga alliansen○äv. om mot­svarande grupperingarsedan 1818