verb ~de ~t
re·cit·er·ar●konstnärligt läsa upp
skönlitterär text
komm.JFRcohyponymdeklamera
hon brukade recitera Frödingrecitera (ngn/ngt)sedan 1638av lat. recita´re ’uppläsa, deklamera’; jfr citera, incitament
Subst.:vbid1-294006reciterande,
vbid2-294006recitering;
recitation