Svensk ordbok 2009, webbversion

re`dovisning substantiv ~en ~ar redo|­vis·ning·endet att redo­visa spec. betr. skol­arbete ekon.komm.pedag.JFRcohyponymredogörelse muntlig redovisningskriftlig redovisningredovisning av ett grupp­arbetespec. äv. i ekonomiska och administrativa samman­hangredovisningsskyldigvinstredovisningårsredovisningen öppen redovisning av verksamhetens in­riktningngn gång äv.detaljerad berättelse ofta av­given på begäran av ngn hennes redovisning av sina uppväxt­förhållandenen redovisning (av ngt/SATS) (för ngn)sedan 1788