Svensk ordbok 2009, webbversion

reduktion [-∫o´n] substantiv ~en ~er re·dukt·ion·en1minskning utstr.en reduktion av investerings­volymenen av­sevärd reduktion av personal­styrkanreduktion (av ngn/ngt) (till ngn/ngt)sedan 1690av lat. reduc´tio med samma betydelse; till reducera 2om­formning av ett matematiskt ut­tryck till enklast möjliga form el. till en för ända­målet lämpligare form mat.reduktion (av ngt) (till ngt)sedan 17453vanligen best. f. åter­bördande till kronan av gods och räntor som av­söndrats genom förläningar, donationer o.d. histor.samh.genom reduktionen i slutet av 1600-talet bröts den svenska hög­adelns maktsedan 16554kemisk reaktion som inne­bär upp­tagning av elektroner fys.MOTSATSantonymoxidation reduktionsmedelreduktion (av ngt) (till ngt)sedan 17595artikulatorisk process som inne­bär att talaren förenklar och förkortar ut­talet av vanliga ord och fraser språkvet.ett känt exempel på reduktion är ”bafatt” för ”bara för att”reduktion (av ngt)sedan 1912