Svensk ordbok 2009, webbversion

reflex´ substantiv ~en ~er re·flex·en1kort­varigt åter­sken fys.optik.JFRcohyponymreflexion 1cohyponymavspegling ljusreflexsolreflexen reflex från glas­ögonen○ngn gång äv. bildligthan är bara en blek reflex av sin berömde faren reflex (från ngt), en reflex (av ngn/ngt)sedan 1811av fra. réflexe med samma betydelse; till reflektera 2liten bricka eller litet band av reflekterande material anv. i trafiken, främst av fot­gängare trafik.reflexbandreflexmärkeallt­för få an­vänder reflex i städerna än så längesedan 19463snabb kroppslig reaktion som inte är viljestyrd och som vanligen yttrar sig i rörelse fysiol.reflexrörelseknäreflexpupillreflexhan hade normala reflexerhon skyddade an­siktet av ren reflex○äv. om handling som verkar automatiskhan strök handen genom håret som ett slags o­medveten reflexbetingad reflexinte viljestyrd reaktion på in­lärt stimulussedan 1872