Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv,
neutr. ~
regel|rätt●som sker i enlighet med uppställda regler
admin.JFRcohyponymordentlig 2cohyponymreguljär 1
○äv.formlig
JFRcohyponymverklig 2cohyponymfullständig
han utsattes för ett regelrätt förhör när han kom hemdemonstrationen urartade till ett regelrätt upploppsedan 1698