Svensk ordbok 2009, webbversion

regemente [-gemen´te, -gemen`teel.-jemen´te, -jemen`te] substantiv ~t ~n rege·ment·et1högsta administrativa enhet på lokal nivå för ett trupp­slag i Sverige särsk. om utbildnings­enhet; mindre än division men större än bataljon admin.mil.JFRcohyponymbataljoncohyponymbrigadcohyponymdivision 2cohyponymfördelning 2 infanteriregementeregementschefregementsfanasignalregementesjuk­vårdare vid regementetregementets musik­kår○äv. om mot­svarande plats el. byggnads­komplexregementet ligger strax utan­för staden○ngn gång äv. bildligt om stor (ordnad) mängd e.d.ett helt regemente av öl­flaskorsedan 1563fornsv. regiment, regimente ’regering; styrelse’; av senlat. regimen´tum ’styrelse’, till lat. reg´ere ’styra’; jfr regera, regim 2ut­övande av makt genom att regera, föra befäl e.d.; spec. om o­tillbörligt hård­hänt makt­utövning mil.samh.föra ett hårt regementetyskarnas regemente i Dan­mark hårdnade allt­mer mot slutet av krigetkonungen ville fort­sätta sitt personliga regemente○äv. om bestämmande över en­staka personerhon sattes i strängt regementesedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikan