Svensk ordbok 2009, webbversion

rege´ra verb ~de ~t reg·er·ar●ut­öva högsta politiska makt i ett land samh.JFRcohyponymstyra 2cohyponymhärska 1 Socialdemokraterna ville inte regera i­hop med Folkpartiet liberalerna 1994○ofta i konstruktion med objektständiga strejker och upp­lopp gjorde landet nästan o­möjligt att regera○äv. ut­vidgaten­väldigt bestämma över han regerade med järn­hand sitt husi köket regerade kokerskantuppen regerade i höns­gården○äv. i sport­sammanhangi pres. part. som senast vann mästerskapet den regerande mästaren, NN○äv. bildligtkretsar där penningen regerarregera (över) ngn/ngtsedan 1480Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. regera; av lat. reg´ere ’rikta; styra; regera’; jfr dirigera, interregnum, korrigera, 1regal, regemente; besl. med rak, rät Subst.:vbid1-294653regerande, regering; regemente