Svensk ordbok 2009, webbversion

regn [reŋ´n] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en regn·et●neder­börd i form av vatten­droppar meteorol.JFRcohyponymsnöcohyponymhagel 1hyponymdugg 1 regnkapparegnkläderregnskyddregnväderduggregnslagregnåskregnett över­gående regni­hållande regnhäftigt regnunder­kylt regnregn och ruskregnet öste neri händelse av regn hålls mötet inom­husdet betyder regn när svalorna flyger lågt○äv. bildligt, spec. om före­teelse som far genom luften i stor mängdkulregnpollenregnett regn av pilar och stenar○spec. äv. om ngt som före­kommer i stor mängd (i all­mänhet)medaljregnhällande regnös­regn​ runt 30 000 människor del­tog i manifestationen trots hällande regn snöblandat regn neder­börd med en blandning av snö och (mest) regnsärsk. i väderrapporter o.d.​ molnigheten ökade och följdes av snö­blandat regn sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. räghn; gemens. germ. ord av o­säkert urspr. Följ med mej ut i regnet på en månskenstur. Vad lönar det att vänta ut varje skur?Povel Ramel, Följ med mej ut i regnet (i Knäppupp 1 – Akta huvet, 1952)