Svensk ordbok 2009, webbversion

regnbåge [reŋ`n-] substantiv ~n regnbågar regn|­båg·en1båge (ungefär en halv­cirkel) i spektrums färger som upp­står på himlen när sol­ljus bryts i regn­droppar meteorol.vid regnbågens slut fanns en skatt enligt saganfågelns fjäder­dräkt glänste i alla regnbågens färgersedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. räghnbughi 2regnbågs­forell zool.sedan 1973Ovan regnbågen finns ett sagans land som jag minns från en liten sång jag har hört ibland.Refränginledning till sången Ovan regnbågen (Over the rainbow); svensk text Erik Zetterström (Kar de Mumma) och Nils Perne, 1940-talet