Svensk ordbok 2009, webbversion

rekord [-kå´rd] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en re·kord·et●resultat som över­träffar alla tidigare särsk. i sport­sammanhang men äv. all­männare spel.sport.rekordfartrekordförsökrekordnoteringrekordtidhastighetsrekordhöjdrekordpublikrekordvärldsrekordvärmerekordett svår­slaget rekordslå rekordetsätta nytt rekordförbättra sitt personliga rekordtangera rekordetinne­ha rekordetdet svenska rekordet i höjd­hopp379 motioner på ett år är rekord○äv. i en ngt o­egentlig konstr.slå nytt rekord○äv. bildligt, ibl. som förstärkande för­ledrekordbilligrekorddyrrekordungrekord (i/på/för ngt)slå alla rekordöver­träffa allt​ jul­handeln slog som vanligt alla rekord sedan 1888av eng. record ’ur­kund; protokoll; rekord’; till lat. recorda´ri ’erinra sig’