[rek´-el.rek`-]
substantiv ~n ~er [-o´rer]
rekt·or·er●ofta obest. f. då best. f. kunde väntas
(titel för) högste ledare för skola eller högskola
pedag.yrk.JFRcohyponymstudierektor
rektorsexpeditionbråkstakarna skickades till rektorett enskilt samtal med rektorrektor (för/på/vid ngt)sedan 1612av lat. re´ctor ’styresman’; till regera