Svensk ordbok 2009, webbversion

relation [-∫o´n] substantiv ~en ~er re·lat·ion·en1förhållande mellan två (el. flera) före­teelser vetenskapl.seseförhållande 3 JFRcohyponymproportion relationen mellan efter­frågan och prisarbetslöshets­siffrorna måste sättas i relation till sysselsättnings­gradenen relation (till ngt), en relation (mellan ngra)sedan 1746av fra. relation ’förhållande; berättelse’; jfr relatera 2känslomässigt förhållande mellan två el. flera personer fil.komm.samh.seseförhållande 2 relationsstörningmänskliga relationersyskonen har goda relationerhans problematiska relation till modernrelationen mellan läkare och patient○spec. om kärleks­förhållandeen stormig relationen intim relationen kraschad relationhon hade en relation med en yngre man○äv. om mer formell (ofta politisk) förbindelseinternationella relationerUSA:s relationer med arab­ländernaan­strängda relationer mellan Est­land och Ryss­land(ngns) relation (till ngn/ngt), en relation (mellan ngra), (ngns) relation (med ngn)sedan 17203förhållande av logisk art Noll”större än” är en tvåställig relation efter­som den inne­bär ett förhållande mellan två storhetersedan 18394(detaljerad) berättelse om verkliga händelser mest betraktad som historiskt käll­material historia.komm.händelsen skildras i en relation av en fält­präst i Karl XII:s arméen relation (av ngt/SATS)sedan 1543