Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
re·lat·ion·en1förhållande
mellan två (el. flera) företeelser
vetenskapl.seseförhållande 3
JFRcohyponymproportion
relationen mellan efterfrågan och prisarbetslöshetssiffrorna måste sättas i relation till sysselsättningsgradenen relation (till ngt), en relation (mellan ngra)sedan 1746av fra. relation ’förhållande; berättelse’; jfr relatera
2känslomässigt förhållande
mellan två el. flera personer
fil.komm.samh.seseförhållande 2
relationsstörningmänskliga relationersyskonen har goda relationerhans problematiska relation till modernrelationen mellan läkare och patient○spec. om kärleksförhållandeen stormig relationen intim relationen kraschad relationhon hade en relation med en yngre man○äv. om mer formell (ofta politisk) förbindelseinternationella relationerUSA:s relationer med arabländernaansträngda relationer mellan Estland och Ryssland(ngns) relation (till ngn/ngt), en relation (mellan ngra), (ngns) relation (med ngn)sedan 17203förhållande av logisk art
Noll”större än” är en tvåställig relation eftersom den innebär ett förhållande mellan två storhetersedan 18394(detaljerad) berättelse om verkliga händelser
mest betraktad som historiskt källmaterial
historia.komm.händelsen skildras i en relation av en fältpräst i Karl XII:s arméen relation (av ngt/SATS)sedan 1543