[-∫en´s(ljust sj-ljud) el.-sen´s]
substantiv ~en ~er
re·min·isc·ens·en1svag eller ofullständig minnesbild
psykol.han hade suddiga reminiscenser av gårdagens festen reminiscens (av ngn/ngt), en reminiscens (från ngt)sedan 1795till lat. reminisc´i ’erinra sig’
2motiv eller stildrag från äldre (konstnärligt) verk som (vagt) uppträder i yngre verk
allmän kulturreminiscenser av japansk konst hos Carl Larssonen reminiscens (av/från ngn/ngt)sedan 1820