Svensk ordbok 2009, webbversion
[-aŋ´s]
substantiv ~en ~er
re·näss·ans·en1(tillstånd av) förnyelse och fruktbar aktivitet
på visst område
allmän kulturfolkmusiken upplevde en renässans på 1960-taleten renässans (för ngn/ngt)sedan 1857av fra. renaissance med samma betydelse, till naître ’födas’; jfr nation, natur
2vanligen best. f. sing.
en kulturrörelse som försökte återuppliva antikens ideal
och som uppstod i Italien vid medeltidens slut
allmän kulturhistoria.renässansfursterenässanshovrenässanskonsthögrenässansungrenässansflorentinsk renässans○äv. om motsvarande historiska epokett slott från renässansen(på/under) renässansensedan 1857