Svensk ordbok 2009, webbversion

renega´t substantiv ~en ~er re·neg·at·enperson som har upp­hört att bekänna sig till viss lära och blir starkt kritiserad för det ned­sätt.; särsk. (förr) i kommunistisk polemikpol.samh.yrk.JFRcohyponymavfällingcohyponymöverlöpare den maoistiska propagandan mot ”renegaten NN”sedan 1687av medeltidslat. renega´tus med samma betydelse, till renega´re ’förneka’; jfr negera