verb ~de ~t
ren|rak·ar1nästan enbart perf. part.
helt avlägsna hårväxt (särskilt skäggväxt) från
ngn (kroppsdel), med hjälp av rakhyvel e.d.
hyg.JFRcohyponym1raka 1
han var nyfriserad och renrakadskinnskallens renrakade huvudrenraka ngn/ngtsedan 18992vanligen perf. part.
helt tömma (utrymme e.d.) på innehåll
Nolllägenheten var fullständigt renrakad efter inbrottetrenraka ngtsedan 1896Subst.:vbid1-296227renrakande,
vbid2-296227renrakning