[raŋtje´el.raŋtçe´]
substantiv ~en [-e´n] ~er [-e´er el. ~e´rer]
renti·er·en●person som lever på räntor
mest vid beskrivning av äldre förh.ekon.komm.yrk.sedan 1857av fra. rentier med samma betydelse, till rente ’inkomst; ränta’; jfr ränta
Svensk ordbok 2009, webbversion
[raŋtje´el.raŋtçe´]
substantiv ~en [-e´n] ~er [-e´er el. ~e´rer]
renti·er·en●person som lever på räntor
mest vid beskrivning av äldre förh.ekon.komm.yrk.sedan 1857av fra. rentier med samma betydelse, till rente ’inkomst; ränta’; jfr ränta