Svensk ordbok 2009, webbversion

rep substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en rep·et1(kortare) stycke kraftigt tåg­virke vanligen för fast­bindning el. annan enklare funktion spel.JFRcohyponymlinacohyponymtross 1cohyponymvajercohyponymsnörecohyponym2garn 2 repstegerepstumphamprephunden var fast­bunden med ett repvakterna band rep om fångarnas hand­lovartorget var av­spärrat med ett rep○spec. om smal (plast)lina som an­vänds vid hopp i lek el. idrotthopprepflickorna hoppade rep på gårdentala om rep i hängd mans hus(takt­löst) beröra ämnen som är o­behagliga för den till­taladesedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. rep; gemens. germ. ord, urspr. trol. ’remsa; strimla’ 2ofta i sammansättn. repetition vard.mil.scen.genrep○spec. mil.i sammansättn. repetitions­övning vard.repgubberepmånadrepövningsedan 1950till repetition