Svensk ordbok 2009, webbversion

1re`pa substantiv ~n repor rep·an1tunn skåra som upp­kommit genom på­verkan av vasst före­mål i (före­mål med) jämn el. blank yta NollJFRcohyponym2rispacohyponym1jackhyperonymmärke 2cohyponym1hack 1 en repa i grammofon­skivandet var fula repor i bords­skivansedan ca 1635sv. dial. ripa; besl. med riva och trol. även med rep 2av­tal om åter­köp särsk. av stats­papper Nollsedan 1987jfr reporänta 3finansiell transaktion där en aktör säljer ett värde­papper till en annan och parterna kommer över­ens om att säljaren får köpa till­baka värde­papperet för ett fast­ställt pris vid en viss tid­punkt Nollsedan 1987jfr reporänta
2re`pa verb ~de ~t rep·ar1beröra med ngt vasst och där­med göra tunn skåra i NollJFRcohyponym2skrapacohyponym1ristacohyponymriva 1 en repad bords­skivavar försiktig så att du inte repar grammofon­skivanibl. med avs. på resultateti vissa ut­tryck fram­bringa genom skrapning repa eld på en tänd­stickarepa ngtrepa modsemod 2 sedan 1763fornsv. repa; urspr. ’riva upp (gräs o.d.)’; besl. med eng. ripe, ty. reif ’mogen’ och med 1repa 2ibl. med partikelnav med handen dra (av) särsk. ngt som växer i större mängd Nollrepa lövrepa gräsrepa linrepa av de bruna frönarepa (av) ngtsedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenska3repetera vard.scen.seserepetera 2 bandet höll på att repa in­för skol­festenrepasedan 1969se rep 2 Subst.:vbid1-296475repande, vbid2-296475repning; rep (till 3)