Svensk ordbok 2009, webbversion

repelle´ra verb ~de ~t re·pell·er·arstöta bort eller till­baka särsk. i fysikaliska samman­hang fys.MOTSATSantonymattrahera laddningar av samma slag repellerar var­andrarepellera ngtsedan 1728av lat. repell´ere ’stöta till­baka’; jfr repulsion Subst.:vbid1-296534repellerande, vbid2-296534repellering; repulsion