[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
re·puls·ion·en●det att stöta bort eller tillbaka ngt
fys.MOTSATSantonymattraktion
repulsion (av ngn/ngt)sedan 1735av senlat. repul´sio ’tillbakastötande’; jfr puls, repellera
Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
re·puls·ion·en●det att stöta bort eller tillbaka ngt
fys.MOTSATSantonymattraktion
repulsion (av ngn/ngt)sedan 1735av senlat. repul´sio ’tillbakastötande’; jfr puls, repellera