Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n, plur. ~
res·and·en1person som befinner sig på resa
yrk.SYN.synonymresenär
JFRcohyponympassagerare
rum för resandevara den resandes ensakseensak
sedan 16402försäljare som reser runt i tjänsten
till olika (mindre) orter
handel.yrk.handelsresanderesande (i ngt)sedan 1866Beträffande pluralböjningen, jämför stilruta för ordförande.
substantiv ~t
res·and·et●det att resa
Nollresandets tjusningsedan 1665
adjektiv,
ingen böjning
res·andepå resande fotse1fot 1
sedan 1664