substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
re·sid·ens·et●officiell bostad för (viss) högt uppsatt person
t.ex. regent, landshövding el. biskop; inte nödvändigtvis bebodd av vederbörande
arkit.samh.JFRcohyponymslott
presidentens magnifika residenssedan 1549av fra. résidence ’bostad; residens’; till residera