Svensk ordbok 2009, webbversion
reside´ra
verb ~de ~t
re·sid·er·ar●ha sin bostad
på viss plats, i viss byggnad e.d.; vanligen om betydelsefull person resp. ståndsmässig bostad
samh.JFRcohyponym1bocohyponymvistas
kungen residerade i palatset i tjugo årstaden där landshövdingen residerar○ibl. ngt skämts.hon residerar i ensamt majestät i en fyrarumslägenhet○äv. utvidgatha sina lokaler
försäkringskassan residerar numera i ett sexvåningshusresidera ngnstanssedan 1558av lat. reside´re ’bli sittande; bosätta sig’; jfr konservera, presidera
Subst.:vbid1-297127residerande