[-si´-el.-si`-]
substantiv residuet residuer
re·sidu·et●återstod
särsk. i vetenskapl. sammanhangvetenskapl.JFRcohyponymrest
materialet upplöstes fullkomligt utan residuumsedan 1779av lat. resid´uum med samma betydelse; till residera
Svensk ordbok 2009, webbversion