substantiv ~n ~er [-o´rer]
re·sist·or·er●elektrisk komponent med viss resistans
anv. för mätning el. reglering av elektrisk ström
eltekn.fys.sedan 1931av eng. resistor med samma betydelse, till resist ’motstå’; jfr resistans, transistor
Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er [-o´rer]
re·sist·or·er●elektrisk komponent med viss resistans
anv. för mätning el. reglering av elektrisk ström
eltekn.fys.sedan 1931av eng. resistor med samma betydelse, till resist ’motstå’; jfr resistans, transistor