Svensk ordbok 2009, webbversion

resone´ra verb ~de ~t re·son·er·ar●ibl. med partikel, särsk.igenom diskutera förnuftigt och med vilja till sam­förstånd komm.JFRcohyponymavhandlacohyponymdebatteracohyponymdryfta han var helt blockerad, så det gick inte att resonera med honomde satte sig och resonerade i­genom läget○ibl. med ton­vikt på resultatetrefl., med partikelnfram de resonerade sig fram till en lösning○äv. om ngn som inte har direkt samtals­partnerut­veckla tanke­gång i sin bok resonerar hon kring o­lika möjligheter att tackla miljö­problemenresonera (igenom ngt/SATS), resonera (med ngn) (kring/om ngn/ngt/SATS)sedan 1680av fra. raisonner ’dryfta; resonera’; jfr reson Subst.:vbid1-297252resonerande; resonemang