Svensk ordbok 2009, webbversion

respek´t substantiv ~en re·spekt·en1visad eller upp­levd hög värdering av person(s egenskaper) komm.JFRcohyponymvördnad de lärde barnen att hysa respekt för äldre människorhan hade respekt för hennes å­sikterde fylldes av respekt för den modiga kvinnan○ofta med bi­betydelse av fruktanrespektinjagandein­ge respektrespekt för dödenrespekt för chefenha respekt för vädrets makterrespekt (för ngn/ngt)med all respekttrots all respekt jag kännersom kommentar vid invändning, kritik etc.​ med all respekt för hans ny­skapande prosa så tror jag än­då inte att han fick priset en­bart för sina litterära kvaliteter sedan 1617av lat. respec´tus ’tillbaka­blick; hän­syn till’; jfr inspektera, prospekt, respit, spektakel 2ställning eller upp­trädande som in­ger aktning och ibl. fruktan Nollvinna respektåt­njuta respektha respekt med sighon satte sig genast i respekt hos klassensedan 1617