Svensk ordbok 2009, webbversion

rest substantiv ~en ~er rest·en●åter­stående del av viss (under­förstådd) helhet, efter visst (ned­brytande el. reducerande) förlopp; konkret el. abstrakt af.kokk.mat.utstr.JFRcohyponymåterstod restexemplarrestlagerrestparmatresterresterna av en medel­tida borghon fick leva med sin sorg under resten av sitt livpå mån­dagarna brukade det bli rester till mid­dag○äv. om ngn/ngt som än­nu inte nämnts etc.vanligen best. f. sing. de/det övriga hon spelade medan resten tittade påresten av gruppen stannade på hotelletresten av pengarna gick till väl­görande ända­målresten av berättelsen fick de höra senare○spec.åter­stod vid division vid division av 13 med 5 får man resten 3○äv. om del av tentamen som inte är god­känd (och får göras om)få restresten (av ngt/ngra)för restenofta ett ord sagt som ett tilläggsom man just kommit att tänka på​ hennes syster bor för resten all­deles här i närheten sedan 1546av fra. reste med samma betydelse; till restera; jfr förresten