Svensk ordbok 2009, webbversion

re`tfull adjektiv ~t ret|­fullsom vållar förtret vanligen om händelse, handling e.d., sällan om person admin.komm.JFRcohyponymförargligcohyponymsnöpligcohyponymharmfull 2 ett retfullt leendedet var retfullt att jag skulle glömma nyckelnibl. i adverbiell an­vändning, särsk. i sportjargonghan lyfte retfullt enkelt in 1–0retfull (mot ngn)sedan 1878