adjektiv ~t
ret·lig1som lätt blir irriterad
admin.psykol.JFRcohyponymsnarstuckencohyponymvresig 1
han blir retlig av att vara så stressad på jobbethon kan vara lite retlig av sig på morgnarna○äv. om ngt som tyder på irritationhon svarade i retlig tonretlig (mot ngn)sedan 1640till reta
2förarglig
admin.psykol.det var retligt att de skulle missa tågetretlig (för ngn)sedan 1865