Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
ret·ning·en●ngt som framkallar kroppslig reaktion
fysiol.psykol.JFRcohyponymirritation
hostretning○spec.ngt som får celler i sinnesorgan att reagera
JFRcohyponymstimulus
retningströskelnervretningretning (av ngt), retningar (ngnstans)sedan 1697