Svensk ordbok 2009, webbversion

reträtt´ substantiv ~en ~er re·trätt·en●det att dra sig till­baka för att und­vika kontakt med (militär) fiende e.d. komm.mil.SYN.synonymåtertåg JFRcohyponym1flykt reträttvägslå till reträttta till reträtt(en)generalen skar av reträtten för fienden○äv. ngt ut­vidgathan slog till reträtt ut i köket○ibl. äv.tillflykt(sort) hans reträtt var ett litet torp långt inne i skogen○äv. bildligthan tvingades till reträtt i diskussionennatten var på reträttreträtt (från ngt) (till ngt)sedan 1632av fra. retraite med samma betydelse, till retraire, lat. retrah´ere ’dra till­baka’; jfr attrahera, distrahera, extrakt, trakt