Svensk ordbok 2009, webbversion

revers´ substantiv ~en ~er re·vers·en1skriftlig skuld­förbindelse ekon.skriva på en reverslåna mot reverslösa ut en reverssedan 1618via ty., fra. av medeltidslat. rever´sum ’svar’, till lat. rever´tere ’vända om’; jfr version 2bak­sida på mynt eller medalj numism.MOTSATSantonymadversantonymavers sedan 1731till lat. rever´sus ’som är vänd’, till rever´tere ’vända om’