Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
re·vers·en1skriftlig skuldförbindelse
ekon.skriva på en reverslåna mot reverslösa ut en reverssedan 1618via ty., fra. av medeltidslat. rever´sum ’svar’, till lat. rever´tere ’vända om’; jfr version
2baksida på mynt eller medalj
numism.MOTSATSantonymadversantonymavers
sedan 1731till lat. rever´sus ’som är vänd’, till rever´tere ’vända om’