Svensk ordbok 2009, webbversion

ribb`a substantiv ~n ribbor ribb·an●lång­smal (ofta böjlig) an­ordning ofta av trä, plast el. metall och av­sedd att in­gå i ngn konstruktion JFRcohyponymlist 2cohyponym1stav 1cohyponymstång träribbastaketets översta ribba○spec. om (våg­rät liggande) ribba som in­går i höjdhoppsställning el. mål­ställning (i fot­boll, hand­boll, is­hockey m.m.)JFRcohyponymstolpe 1 ribbträffribban låg på 2,35ribban höjdes till 2,38hon klarade höjden med darr på ribbanskottet tog i ribban○ofta bildligt om gräns(er) för vad som är möjligt, ambitions­nivå, krav e.d.en del skolor vågar inte lägga ribban till­räckligt högtEU höjde ribban för med­lemskapsedan 1687av lågty. ribbe ’spant; ribba’; urspr. samma ord som 1rev 3; jfr revbensspjäll