Svensk ordbok 2009, webbversion

ri`ke substantiv ~t ~n rik·et1om­råde som ut­gör en själv­ständig politisk enhet särsk. i historiska, hög­tidliga el. formella samman­hang samh.JFRcohyponym1landcohyponymstat 1cohyponymvälde 1cohyponymnation 1 kungarikerikstäckandedet romerska riketrikets säkerhetrikets inre an­gelägenheterin­om rikets gränseri rikets tjänst○äv. om (tänkt) om­råde som karakteriseras av sin natur, fauna e.d.djurriketAntarktis, köldens rike○äv. bildligt om om­råde som behärskas av el. in­riktas på ngn/ngtdödsriketGuds rikedet himmelska riketfantasins sällsamma rikefara/resa/åka land och rike runtse1land Tredje riketdet nazistiska Tysk­land​ i sin propaganda tog nazisterna upp termen Tredje riket, och den an­vändes sedan all­mänt om Nazityskland sedan 1000-talet (i sammansättn. himinriki ’himmel­rike’)runsten, Timmele, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform riki (dat.), fornsv. rike ’makt; regering; rike’; av keltiskt urspr. och nära besl. med rik 2(grund­läggande) huvud­grupp av organismer i biologiska klassificerings­system; om t.ex. djur, växter el. bakterier biol.JFRhyponymstam 3hyponymdivision 4 en amerikansk forskare före­slog ett system med fem riken: djur, växter, svampar, ur­djur och bakteriersedan 1706Mitt rike är icke av denna världen.Bibeln (1917 års övers.), Johannes 18:36 (Jesu ord till Pilatus, sedan Pilatus strax innan frågat honom om han var judarnas konung)