Svensk ordbok 2009, webbversion

rik`ta verb ~de ~t rikt·ar1ibl. med partikelnin, utan större betydelse­skillnad vrida (ngt) till en riktning som samman­faller med riktningen till visst mål i syfte att nå, träffa, upp­fånga ngt e.d. NollJFRcohyponymsikta 1cohyponymställa 4 hon riktade geväret mot hans huvudhan riktade vatten­strålen mot buskarnastrål­kastarna riktades mot grindenhan riktade kikaren mot landhon riktade in kameran på motivet○äv. med avs. på blick, (kropps)rörelse etc.styra till att verka mot ngt JFRcohyponym2måtta rikta blicken mot taketrikta ett slag mot ngn○äv. bildligt med avs. på person el. verksamhetofta perf. part. en fond­emission riktad till de större aktie­ägarnabåde generella och riktade åt­gärder för att klara arbets­lösheten○spec. med avs. på yttrande e.d.han riktade en fråga till klassenan­klagelsen var riktad mot honomrevisorerna riktade kritik mot styrelsenrikta (in) ngt (mot/på ngn/ngt)sedan 1685av lågty. eller ty. richten med samma betydelse, till recht ’rät’; jfr riktig, rät 2göra rak och jämn vanligen med avs. på smalare (metall)föremål tekn.rikta det skeva hjuletrikta ngtsedan 17523göra rikare åld.Nollrikta ngnsedan 1510Jungfru Marie Örtagårdfornsv. rikta; till rik Subst.:vbid1-298913riktande, riktning (till 1 + 2)