substantiv ~en ~er
rim·lig·het·en●det att vara rimlig
ofta i nekande el. frågande sammanhang
Nollseserimlig 1
JFRcohyponymreson
hans argumentation höll sig inom rimlighetens gränskrediter uttänjda över all rimlighets gränseri rimlighetens namn borde man ha varningstexter på vin, sprit och ölsedan 1778