Svensk ordbok 2009, webbversion

ring substantiv ~en ~ar ring·en1form som liknar en cirkel form.JFRcohyponymrundel ringmurrökringårsringdansa i ringringar på vattnetSaturnus ringarde satte sig i en ring runt hennede slog en ring kring ville­brådetglaset lämnade en rund ring av fukt på bordet○spec. om (tänkt) bana el. om­kretssöka runt hela jordens ring○spec. äv. om en detalj i ut­seendethan hade ringar under ögonen, så trött var hanen ring (kring/omkring/runt ngn/ngt)sprida sig som ringar på vattnetsesprida sig sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. ringer ’rundel; krets; ring’; gemens. germ. ord; jfr harang, rang 2cirkel­format före­mål ofta av metall hush.kläd.armringrockringservettringspiselringen tjur med ring i nosen○spec. om ring (av ädlare metall) i an­vändning som fingersmyckebriljantringförlovningsringguldring○spec. äv. om fordonsdäckngt vard.cykelringframringbyta/växla ringarförlova sig​ de träffades kring ny­år och bytte ringar följande vår romerska ringargymnastik­redskap i form av ett par upp­hängda ringarsedan mitten av 1300-taletHelsinge-Lagen3fyr­kantig boxningsarena som av­gränsas av rep sport.ringhörnahan ska gå upp i ringen om fem minuter○äv. om cirkel­formad av­gränsning i tre av fri­idrottens fyra kast­grenardiskusringkulringsläggringsedan 1910efter mot­svarande an­vändning i eng.; urspr. om kretsen av å­skådare 4års­kurs i den äldre gymnasie­skolan åld.pedag.hon gick i an­dra ringsedan 1675jfr mot­svarande anv. av nylat. cir´culus Och till ett vårdtecken giver jag dig denna ring.Formel i Svenska kyrkans vigselformulär