adjektiv,
neutr. och plur. ~
●som har liten omfattning
admin.utstr.hennes ringa ålderjag har inte den ringaste aningboken kan erhållas till en ringa kostnadhon hade inte den ringaste lust att diska○äv. med tonvikt på (social) enkelhet e.d.ngt formellthan var av ringa bördsedan ca 1420Åbo domkyrkas Svartbokfornsv. ringa; av lågty. ringe ’lätt; obetydlig’; jfr förringa
2ring`a
verb ringde ringt, pres. ringer
ring·er1ge ifrån sig utdraget eller (snabbt) upprepat, klingande ljud
om klocka av ngt slag; ofta för att påkalla uppmärksamhet e.d.
musikJFRcohyponymklämtacohyponym2klinga
kyrkklockorna ringdeväckarklockan ringde○ofta i opers. konstruktiondet ringde på dörrendet ringde i telefonendet ringde i öronen efter explosionenringa (på/i ngt)det ringer ingen klockase1klocka 2
sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. ringia; urspr. ljudhärmande
2vanligen med prep.
åstadkomma utdraget, klingande ljud från
klocka e.d.
musikringa i kyrkklockorna○spec. vid ytterdörr e.d.ringa på dörrklockanringa på dörren○ibl. med tonvikt på syftetringa till gudstjänstringa (i/på ngt), ringa (till ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen3ofta med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
(försöka) sätta sig i förbindelse med (ngn) per telefon
komm.SYN.synonymtelefonera
ringa (upp) en vänringa (till) polisenringa och beställa bordringa efter en taxiringa (upp) (ngn/ngt), ringa (efter/till ngn/ngt)sedan 1884Subst.:vbid1-299076ringande,
vbid2-299076ringning
Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten... Ring in det nya och ring ut det gamla i årets första, skälvande minut.Edvard Fredin, Nyårsklockan (i Efterlämnade dikter, 1890; efter en dikt av den eng. författaren Alfred Tennyson, 1850)
3ring`a
verb ~de ~t
ring·ar●vanligen perf. part.
göra halsöppningen större på
klädesplagg (för kvinna)
kläd.en djupt ringad klänningringa ngtsedan 1865Subst.:vbid1-299080ringande,
vbid2-299080ringning