substantiv ~n ringblommor
ring|blomm·an●en ettårig, allmänt odlad trädgårdsväxt med vanligen orangegula blommor i korg
bot.torpets enda rabatt lystes upp av ringblommor och krasseringblomman sår ofta sig självsedan mitten eller senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. ringbloma