substantiv ringfingret äv. ~n, plur. ringfingrar
ring|fingr·et●fjärde fingret från tummen räknat
som man (på vänster hand) vanligen bär vigselringen på
med.sedan 1623Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ringfingret äv. ~n, plur. ringfingrar
ring|fingr·et●fjärde fingret från tummen räknat
som man (på vänster hand) vanligen bär vigselringen på
med.sedan 1623