verb ~de ~t
risp·ar●göra en rispa i
ngt, särsk. hud e.d.
Nollrispa i skinnet med nagelnpilen rispade leopardens sidabruna ben rispade av kvistarrispa ngn/ngt (i ngt), rispa i/mot ngtsedan ca 1640sv. dial. rispa; nord. ord, trol. ljudhärmande och besl. med 1repa
Subst.:vbid1-299390rispande,
vbid2-299390rispning;
vbid3-299390risp
Inte skära bara rispa.Titel på en dagboksroman av Agneta Klingspor (1977)
2ris`pa
substantiv ~n rispor
risp·an●lättare repa
särsk. i hud
med.JFRcohyponym1reva 2cohyponym1skåracohyponymskråma
en rispa från en taggdet blev inte mycket mer än en rispa på armen när han ramladesedan ca 1635