Svensk ordbok 2009, webbversion

1ris`pa verb ~de ~t risp·argöra en rispa i ngt, särsk. hud e.d. Nollrispa i skinnet med nagelnpilen rispade leopardens sidabruna ben rispade av kvistarrispa ngn/ngt (i ngt), rispa i/mot ngtsedan ca 1640sv. dial. rispa; nord. ord, trol. ljud­härmande och besl. med 1repa Subst.:vbid1-299390rispande, vbid2-299390rispning; vbid3-299390risp Inte skära bara rispa.Titel på en dagboksroman av Agneta Klingspor (1977)
2ris`pa substantiv ~n rispor risp·anlättare repa särsk. i hud med.JFRcohyponym1reva 2cohyponym1skåracohyponymskråma en rispa från en taggdet blev inte mycket mer än en rispa på armen när han ramladesedan ca 1635