Svensk ordbok 2009, webbversion

ri`ta verb ~de ~t rit·ar1ibl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad fram­ställa (enklare bild av ngt) genom att dra streck på ngt under­lag med penna, kritor e.d. konstvet.litt.vet.JFRcohyponymteckna 3cohyponymskissa ritpapperrita en streck­gubberita cirklar på golvethon ritade upp konturerna innan hon började måla○äv. med avs. på skriv­tecken e.d.vard.hon ritade dit sin namn­teckninghan ritade dit några kryss på tips­kupongen○äv. om att färdig­ställa ngn större helhetJFRcohyponymrita 2 rita kartorrita (ngn/ngt), rita (upp ngt)sedan 1629trol. av lågty. riten med samma betydelse; samma ord som eng. write ’skriva’; jfr vret 2(yrkesmässigt) fram­ställa figur som ut­gör modell av (ngt) för produktion t.ex. kläder el. byggnader; med hjälp av penna och papper, men äv. data­teknik etc.; ofta med bi­betydelse av ny­konstruktion arkit.konstvet.JFRcohyponymkonstruera 1 hon ritade kläder för en modefirmaarkitekt NN har ritat det nya stads­husetrita ngtsedan 1604Subst.:vbid1-299449ritande, ritning