Svensk ordbok 2009, webbversion

ritua´l substantiv ~en el. ~et, plur. ~er el. ~, best. plur. ~erna el. ~en ritu·al·en●noga fast­lagt mönster för (viss) hög­tidlig akt eller förrättning särsk. om religiös så­dan relig.JFRcohyponymceremonicohyponymrit gudstjänstritualofferritualfölja en ritualin­vecklade religiösa ritualer○äv. försvagatin­vant handlings­mönster kvällsritualritualerna för köp­slående i sydligare ländersöndags­kvällens bio­besök hade nästan blivit en ritualen ritual (för ngt/att+V)sedan 1758av lat. ritua´le med samma betydelse, till ritua´lis ’som rör religiöst bruk’; jfr rit, rituell