Svensk ordbok 2009, webbversion
riv
substantiv
~et
riv·et
1
smittande tempo
vard.
Noll
JFR
cohyponym
1
klös
det var riv i låten
sedan 1960-talet
till
riva
2
det att riva
Noll
se
se
riva 4
det var ett riv och ett slit i klädhögarna på rean
sedan 1693
substantiv ~et
riv·et1smittande tempo
vard.NollJFRcohyponym1klös
det var riv i låtensedan 1960-talettill riva
2det att riva
Nollseseriva 4
det var ett riv och ett slit i klädhögarna på reansedan 1693