Svensk ordbok 2009, webbversion

ri`vjärn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en riv|­järn·et1ett köks­redskap som an­vänds till sönder­delning (genom rivning) av grön­saker, ost m.m. hush.riv parmesan­osten på ett rivjärnsedan 1506inventarieförteckning på Stäkeholm i Småland (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. rifiärn 2arg­sint kvinna vard.; ned­sätt.psykol.yrk.hans rivjärn till fruäv. om aggressiv person i all­mänhetdet behövs ett rivjärn i försvaretsedan 1880