Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
riv|järn·et1ett köksredskap som används till sönderdelning (genom rivning) av grönsaker, ost m.m.
hush.riv parmesanosten på ett rivjärnsedan 1506inventarieförteckning på Stäkeholm i Småland (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. rifiärn
2argsint kvinna
vard.; nedsätt.psykol.yrk.hans rivjärn till fru○äv. om aggressiv person i allmänhetdet behövs ett rivjärn i försvaretsedan 1880